Cykelleden
Höga Kusten
-
en cykelled lite utöver de vanliga lederna förbi sjöar och
på högre höjder - Hämta
kartan i pdf
Ullånger
- navet i världsarvet Höga Kusten -
Samhället ligger längst in i den vackra Ullångersfjärden, vilken Sten Selander en gång skrev om. "Kronjuvelen" Ullångersfjärden, att "...den är och förblir alltid den mest monumentalt sköna av svenska havsvikar." Detta är också en av Sveriges längsta fjordliknande fjärdar. Även Lars Guvå nämner i sin bok Ångermanland. "Där den storslagna Ullångersfjärden vars markanta bergsprofiler utgör en verklig trafikfara för skönhetsdyrkare på väg längs E4:an." Här finns något för alla: Storslagen natur med både cykel- och vandringsled. Här passerar också Höga kusten leden. Det finns en genuin natur att ströva i och i samhället finns det mesta av service som efterfrågas. |
|
En
mobil guide i din mobil - Har
du GPRS eller 3g i din mobil så finns möjligheter att läsa
en del om olika platser efter leden. Det finns inte täckning överallt
men här och där. Skriv in www.ullanger.com/mobil
i din mobils webbläsare så kan du ta del av vår mobila
guide ----------------------------- Allemansrätten, vad är det? Läs mer om allemansrätten>> In English>> Auf Deutsch>> |
| Att
cykla på en led som ligger i ett vackert och kuperat landskap
kan vara både rogivande, spännande och inspirerande. Lars Guvå
skrev redan 1984 i boken Ångermanlad i kapitlet, med cykel, "Några
tips på turer - områden lämpade för cykelturister"
där nämner han bl.a Ullångersfjället. Så redan
då ansågs leden vara passande för turister. Leden passerar fyra fina sjöar och ca en tredjedel av den följer den härliga och fiskrika Inviksån. Det finns mycket att se efter vägen som t.ex. en välbevarad ångermanländsk korsbyggnad från slutet av 1700 talet, fångstgropar som är den äldsta fångstmetoden för älg, utsiktsplats över vackert sjölandskap, fridlysta orkidéer, en mycket stor och gammal gran, hembygdsgård m.m. Bad- och rastplats finns vid en av sjöarna, vid en annan uthyrning av badflotte och kanot och efter ån finns lugna och fina fiskeställen. Är man ute i gryningen eller skymningen kan man ha turen att få se älg, f.ö. finns här gott om vilt. Leden utgår från samhället och är cirka 35 km. |
|
| Sevärdheter efter leden | |
![]() |
Sista självhushållet
i Ullånger. I Salum, Ullånger fanns det sista självhushållet i socknen. Den mycket välbevarade korsbyggnaden beboddes fram till 1945. Den äldsta dokumenteringen är en storskifteskarta från 1823 men troligtvis är huset byggt i slutet av 1700-talet. Byggnaden har en nästan intakt inredning från 1850-talet och flera tidstroget restaurerade detaljer. Det gäller t.ex. de ca 100 år gamla tapeterna i salen. I huset planeras aktiviteter som ‘aftavard’, auktion, antikrunda, vävning, smörkärning och linberedning. På gården bedrivs idag en mycket framgångsrik uppfödning av nordsvenska hästar. Varje år föds här 3-6 föl. Om man har tur, ryker det ur bagarstugans skorsten. Då kan man köpa nybakat tunnbröd eller en rykande färsk hällakaka. I bagarstugan håller även en gammal handelsbod på att ta form. Här ska så småningom lokalt producerade livsmedel finnas till försäljning. |
| Fångstgropar. Äldsta fångstredskapet för älg. Jakten hade i äldre tider en annan karaktär än i våra dagar. I alla tider har dock älgen varit det viktigaste bytet. Man fångade älg för att få kött och hudar. Man beredde hudarna och tillverkade sedan dräktplagg såsom byxor och handskar. Älghudar användes även vid reptillverkning. Groparna är
vanligtvis ovala två till fyra meter stora och den uppskottade
jorden bildar en låg vall som omger gropen. Djupet varierar mellan
ett par decimeter till ca två meter beroende på markerosion
och igenrasning. Oftast har man anlagt groparna i lättgrävda
sand- eller grusmarker, där djuren uppehåller sig eller passerar.
De äldsta fornlämningarna,
i form av fångstgropar, finns runt insjöar och vid de forna
kustlinjerna. Fångstgroparna
förbjöds i lag år 1864 dessförinnan hade de varit
i bruk i över 6000 år. |
![]() |
| Utsiktsplats
Storåkersjön.
Människan har i alla tider uppskattat platser med utsikt över vatten. Det har en mycket positiv inverkan på vårt välbefinnande och är miljön dessutom utan larm och buller förstärks upplevelsen. Även skogskänslan tillfredställer människans behov av att komma bort från stadens puls och träda in i en annan värld med andra dofter, ljud och färger. Här finns möjlighet till avkoppling och rofylldhet. Utsikten över sjön är fantastiskt vacker. Ta en promenad upp på berget och njut av känslan och utsikten. Lite söder om berget finns även orkidéer, som blommar i juni och juli. Observera att alla vilda orkidéer är fridlysta i hela landet och får inte plockas eller grävas upp! |
|
| Det var vid
Tokriset, som ryssarna skrämdes på flykten! Våren och försommaren 1721 var speciell på många sätt. Det pratades om den ryska krigshärens härjningar när man möttes och i byalagen diskuterades den annalkande faran. Alla var på det klara med att det inte var lönt med att möta ryssarna i ett regelrätt slag, när ryssarna steg i land. Kunskaperna om hur landskapet såg ut var de enda fördelar som man kunde dra nytta av, och det beslöt man utnyttja maximalt. Allt manskap grupperades uppe vid Lillåkersjön utrustade med vapen, tillhyggen och allt som kunde tänkas vara till hjälp för att skrämma den lede fienden. Spejare sändes upp till Högtjälen. Den 30 maj kunde spanarna uppe vid Högtjälen rapportera väldig rökutveckling från Härnösandshållet .Den ryska galärflottan som bestod av 33 stora fartyg samt mängder av mindre fartyg drog så vidare norrut längs kusten och praktiskt taget all bebyggelse brändes. I Nora brändes 92 gårdar, i Nordingrå 42, Vibyggerå 70, Ullånger 54 gårdar. Hären slog sedan läger ute vid Stensland, detta har konstaterats när man hittat ammunition och andra rester vid eldplatser som man hittat långt senare. En del finns att beskåda på museum. Krigsförberedelserna vid Lillåkersjön leddes av en erfaren båtsman, Nils Utter. På norra sidan av Lillåkersjön byggdes försvarslinjen upp. Hela bygden närmast kusten låg öde, kreaturen hade man tagit upp till fäbodarna. Vägen upp till Lillåkersjön gick via en bro över Lillåkersjöån, den platsen fick enligt sägen heta Tokriset efter bataljen. Den 3 juni vid middagstiden närmade sig en beriden trupp kosacker Lillåkersjön. Vid Tokriset stod i främsta ledet, gamla erfarna björn- och älgjägare med sina vapen beredda. Bakom fanns folk som skulle åstadkomma oväsen. När båtsman Utter skymtade de första kosackerna i sina röda och grå kläder, kommenderade han eld. Nu utbröt ett oväsen. Det blev för mycket för dessa ryttare som trodde sig ha träffat på en stor krigshär. Fienden var nu stoppad. Arvid Lundin en gammal Ullångersbo, som sedermera flyttade till Ullångers vänort Öja i Finland, har skrivit, om och sammanfattat dessa uppgifter om “slaget vid Lillåkersjön”. |
|
![]() |
Storgranen
är verkligen en
enorm gran för våra trakter. Åldern på trädet beräknas till ca 100 år. Det behövs två karlar för att nå runt den. Den finns mellan Storåkersjön och Lillåkersjön. (Vem viskar i skogen? I alla tider har människor försökt att förklara fenomen i naturen. Förr trodde människorna att då träden knarrade eller susade så var det andliga väsen som talade till dem. Människans uppgift var att försöka tolka budskapen som kom till dem genom naturens olika ljud. De som lyckades tyda budskapen trodde man skulle få lycka och välgång. Det är av den anledning som folk i äldre tider tillbad träd. Man offrade även gåvor till träden för att hålla sig väl med andarna som man trodde levde bland träden. Denna vördnad för naturen och dessa offerritualer tros också vara ursprunget till all religion.) Se mer av granen>> |
| Ullångers
Fiskevårdsområde hälsar dig välkommen till
Inviksån.
Inviksån är fiskevårdsområdets havsöringsförande pärla. Från sötvattensgränsen ute i Ullångersfjärden upp till Sör-Almsjön har du tillgång till dryga milen spännande fiske av skiftande karaktär. Ån har en utsträckning av drygt 2,5 mil med en fallhöjd från den överst liggande näringsfattiga källsjö ner till havet av drygt 285 meter. Ingen annan i Sverige kustmynnande å har ett brantare förlopp. Fisket i ån bedrivs mestadels med långt styvt metspö
försedd med rulle, stark lina och kraftig krok agnad med mask.
Förtyngda flugor, tubflugor och streamers används också.
Tunga sänken underlättar presentationen av betet vid höga
flöden. Vill du fiska i Inviksån måste du köpa ett A-fiskekort. |
|
![]() ![]() |
Hembygdsgården
i Ullånger. Från 1850-talet och är en väldig salsbyggnad i två våningar. Salen betonas i fasaden med en mycket bred frontespis, som vänder sig mot samhället nedanför. Inte mindre än 16 fönster finns enbart på fasad. Det nuvarande utseendet med frontespis, höga fönster och den vita panelen har huset troligen fått i början på förra seklet, då det togs i anspråk som tingshus. Sentida förändringar har gjorts. Det ursprungliga entré-partiet är helt ombyggt och stensockeln är inklädd med slät betong. Det gamla takmaterialet som ersatts av svart, korrugerad plåt, kontrasterar starkt mot de vita väggarna. I sina huvuddrag är det dock en relativt välbevarad 1800-tals eller sekelskiftesbyggnad. Historik: Under ett trettiotal år inrymdes poststationen i mangårdsbyggnaden. Från 1907 var den tingshus för att senare användas också som småskola. En privatdonation på närmare 700 föremål har skänkts till hembygdsföreningen. Äldsta föremålen kommer från 1600-talet. Här finns även Wilhelm Pettersson-Bergers piano och andra minnessaker. Källa: Vissa delar tagits ur "Utvalda kulturmiljöer i Ullånger socken" av Ann Renström. |
| Wilhelm Petersson-Berger´s
minnessten Tonsättaren och den fruktade musikkritikern Wilhelm Peterson-Berger var ingen son av Jämtland. Han föddes på gården Äskja i Ullånger den 27 februari 1867. Hemmanet hörde till de större i byn och jordbruket kombinerades till 1907 med gästgiveri. Mangårdsbyggnaden har också använts som tingshus. Hit kom familjen Pettersson-Berger på 1860-talet men stannade endast några år. Under den tiden föddes sonen Wilhelm. Tog studenten som artonåring i Umeå men så småningom bosatte han sig på Frösön och gården Sommarhagen och avled på Östersunds lasarett den 3 december 1942. Från födelsen var han alltså Ullångersbo och ångermanlänning, inte västerbottning eller jämte. Få svenska tonsättare har nått en så vidsträckt popularitet som Wilhelm Peterson-Berger, främst tack vare hans pianostycke Frösöblomster, men vem njuter inte av Sommarsång, Till rosorna, Vid Frösö kyrka och Intåg i Sommarhagen. Han var även musikkritiker på Dagens Nyheter och skrev under signaturen PB. Det sägs att hans stil var elegant och kvick. Som kuriosa kan vi berätta att: Den 6 april 1906 örfilar operasångaren John Forsell tonsättaren och musikkritikern i Dagens Nyheter, Wilhelm Petersson-Berger på Gustav Adolfs Torg i Stockholm. Stenens placering är i slutet på leden på norra sidan av samhället i byn Äskja. Hundra år senare, den 25 juli 1967, på samma gård, föddes den stora skidskyttedrottningen Magdalena Wallin Forsberg. Bröllopet mellan henne och maken Henrik Forsberg skedde i Ullångers Kyrka. Hon bor idag i Bergeforsen. |
![]() |
| Kartan Hämta kartan |
|
|
En
cykelled genom det inre av Höga Kusten och på högre
höjder grundad och utvecklad 2006/2007 av Anki Hamberg & Karin Eliasson i samarbete med marknadsföringsgruppen i Ullånger och intresseföreningen På Kusten 2007 Copyright © marknadsföringsgruppen i Ullånger 2007 gäller för all text och bild inom www.ullanger.com -- Marknadsföringsgruppen i Ullånger -- jw design -- Läs mer om Ullånger på www.ullanger.com med en egen nättidning |