Samhället ligger längst in i den vackra Ullångersfjärden, vilken Sten Selander en gång skrev om. "Kronjuvelen" Ullångersfjärden, att "...den är och förblir alltid den mest monumentalt sköna av svenska havsvikar." Detta är också en av Sveriges längsta fjordliknande fjärdar. Även Lars Guvå nämner i sin bok Ångermanland. "Där den storslagna Ullångersfjärden vars markanta bergsprofiler utgör en verklig trafikfara för skönhetsdyrkare på väg längs E4:an."

Här finns något för alla: Storslagen natur med både cykel- och vandringsled. Här passerar också Höga kusten leden. Det finns en genuin natur att ströva i och i samhället finns det mesta av service som efterfrågas.

Klicka på kartan för att få en intertaktiv demo av kartan, du måste ha java installerat och det tar en stund att ladda ner karta

En mobil guide i din mobil (uppdaterad version 2011) - Har du GPRS eller 3g i din mobil så finns möjligheter att läsa en del om olika platser efter leden. Det finns inte täckning överallt men här och där. Skriv in www.ullanger.com/m i din mobils webbläsare så kan du ta del av vår mobila guide
-----------------------------
Allemansrätten, vad är det? Läs mer om allemansrätten>> In English>> Auf Deutsch>>

​

Att cykla på en led

som ligger i ett vackert och kuperat landskap kan vara både rogivande, spännande och inspirerande. Lars Guvå skrev redan 1984 i boken Ångermanlad i kapitlet, med cykel, "Några tips på turer - områden lämpade för cykelturister" där nämner han bl.a Ullångersfjället. Så redan då ansågs leden vara passande för turister.
Leden passerar fyra fina sjöar och ca en tredjedel av den följer den härliga och fiskrika Inviksån. Det finns mycket att se efter vägen som t.ex. en välbevarad ångermanländsk korsbyggnad från slutet av 1700 talet, fångstgropar som är den äldsta fångstmetoden för älg, utsiktsplats över vackert sjölandskap, fridlysta orkidéer, en mycket stor och gammal gran, hembygdsgård m.m. Bad- och rastplats finns vid en av sjöarna, vid en annan uthyrning av badflotte och kanot och efter ån finns lugna och fina fiskeställen. Är man ute i gryningen eller skymningen kan man ha turen att få se älg, f.ö. finns här gott om vilt. Leden utgår från samhället och är cirka 35 km.

som ligger i ett vackert och kuperat landskap kan vara både rogivande, spännande och inspirerande. Lars Guvå skrev redan 1984 i boken Ångermanlad i kapitlet, med cykel, "Några tips på turer - områden lämpade för cykelturister" där nämner han bl.a Ullångersfjället. Så redan då ansågs leden vara passande för turister.
Leden passerar fyra fina sjöar och ca en tredjedel av den följer den härliga och fiskrika Inviksån. Det finns mycket att se efter vägen som t.ex. en välbevarad ångermanländsk korsbyggnad från slutet av 1700 talet, fångstgropar som är den äldsta fångstmetoden för älg, utsiktsplats över vackert sjölandskap, fridlysta orkidéer, en mycket stor och gammal gran, hembygdsgård m.m. Bad- och rastplats finns vid en av sjöarna, vid en annan uthyrning av badflotte och kanot och efter ån finns lugna och fina fiskeställen. Är man ute i gryningen eller skymningen kan man ha turen att få se älg, f.ö. finns här gott om vilt. Leden utgår från samhället och är cirka 35 km.

​

​

Sevärdheter efter leden

Sista självhushållet i Ullånger.
I Salum, Ullånger fanns det sista självhushållet i socknen. Den mycket välbevarade korsbyggnaden beboddes fram till 1945. Den äldsta dokumenteringen är en storskifteskarta från 1823 men troligtvis är huset byggt i slutet av 1700-talet. Byggnaden har en nästan intakt inredning från 1850-talet och flera tidstroget restaurerade detaljer. Det gäller t.ex. de ca 100 år gamla tapeterna i salen. I huset planeras aktiviteter som ‘aftavard’, auktion, antikrunda, vävning, smörkärning och linberedning. På gården bedrivs idag en mycket framgångsrik uppfödning av nordsvenska hästar. Varje år föds här 3-6 föl. Om man har tur, ryker det ur bagarstugans skorsten. Då kan man köpa nybakat tunnbröd eller en rykande färsk hällakaka. I bagarstugan håller även en gammal handelsbod på att ta form. Här ska så småningom lokalt producerade livsmedel finnas till försäljning.

Sista självhushållet i Ullånger.
I Salum, Ullånger fanns det sista självhushållet i socknen. Den mycket välbevarade korsbyggnaden beboddes fram till 1945. Den äldsta dokumenteringen är en storskifteskarta från 1823 men troligtvis är huset byggt i slutet av 1700-talet. Byggnaden har en nästan intakt inredning från 1850-talet och flera tidstroget restaurerade detaljer. Det gäller t.ex. de ca 100 år gamla tapeterna i salen. I huset planeras aktiviteter som ‘aftavard’, auktion, antikrunda, vävning, smörkärning och linberedning. På gården bedrivs idag en mycket framgångsrik uppfödning av nordsvenska hästar. Varje år föds här 3-6 föl. Om man har tur, ryker det ur bagarstugans skorsten. Då kan man köpa nybakat tunnbröd eller en rykande färsk hällakaka. I bagarstugan håller även en gammal handelsbod på att ta form. Här ska så småningom lokalt producerade livsmedel finnas till försäljning.

Fångstgropar.
Äldsta fångstredskapet för älg.

Fångstgroparna förbjöds i lag år 1864 dessförinnan hade de varit i bruk i över 6000 år.
Två av dessa gropar kan man se efter cykelleden på väg till Saltsjön.

Jakten hade i äldre tider en annan karaktär än i våra dagar. I alla tider har dock älgen varit det viktigaste bytet. Man fångade älg för att få kött och hudar. Man beredde hudarna och tillverkade sedan dräktplagg såsom byxor och handskar. Älghudar användes även vid reptillverkning.

Groparna är vanligtvis ovala två till fyra meter stora och den uppskottade jorden bildar en låg vall som omger gropen. Djupet varierar mellan ett par decimeter till ca två meter beroende på markerosion och igenrasning. Oftast har man anlagt groparna i lättgrävda sand- eller grusmarker, där djuren uppehåller sig eller passerar.
I äldre nedteckningar kan man läsa sig till att groparna förr hade ett tunt maskerat tak av klenvirke, mossa och kvistar. Sidorna i gropen var ofta fodrade av slanor eller brädor. I botten på fångstgropen fanns ofta en sparklåda, som vanligtvis var av trä eller sten. När viltet hamnade i gropen låstes benen och viltet kunde inte ta sig upp. En fångstanläggning var ofta placerade i rader, med 30 – 50 meters mellanrum och mellan groparna fanns hinder eller stängsel av fällda träd och grova grenar samt buskar med öppning endast rakt över groparna.
Systemet kunde bestå av upp till flera hundra gropar som bildar kilometerlånga system där viltstråk spärras av. I systemet ingick ofta hägnader och fångstarmar av ris eller stockar som styrde in djuren i groparna. Ensamliggande gropar kunde vara försedda med ett åtel i form av t. ex en lövkärve.

De äldsta fornlämningarna, i form av fångstgropar, finns runt insjöar och vid de forna kustlinjerna.
Utgrävningar visar att gropar ibland kunde grävas om och användas under olika perioder. I dag är dessa lämningar en av de få fornlämningstyper som kan berätta för oss om jaktens betydelse under forna tider.

​

​

Utsiktsplats Storåkersjön.

Människan har i alla tider uppskattat platser med utsikt över vatten. Det har en mycket positiv inverkan på vårt välbefinnande och är miljön dessutom utan larm och buller förstärks upplevelsen. Även skogskänslan tillfredställer människans behov av att komma bort från stadens puls och träda in i en annan värld med andra dofter, ljud och färger. Här finns möjlighet till avkoppling och rofylldhet. Utsikten över sjön är fantastiskt vacker. Ta en promenad upp på berget och njut av känslan och utsikten.

Lite söder om berget finns även orkidéer, som blommar i juni och juli. Observera att alla vilda orkidéer är fridlysta i hela landet och får inte plockas eller grävas upp!

​

​

Det var vid Tokriset,

som ryssarna skrämdes på flykten!
Våren och försommaren 1721 var speciell på många sätt. Det pratades om den ryska krigshärens härjningar när man möttes och i byalagen diskuterades den annalkande faran. Alla var på det klara med att det inte var lönt med att möta ryssarna i ett regelrätt slag, när ryssarna steg i land. Kunskaperna om hur landskapet såg ut var de enda fördelar som man kunde dra nytta av, och det beslöt man utnyttja maximalt. Allt manskap grupperades uppe vid Lillåkersjön utrustade med vapen, tillhyggen och allt som kunde tänkas vara till hjälp för att skrämma den lede fienden. Spejare sändes upp till Högtjälen. Den 30 maj kunde spanarna uppe vid Högtjälen rapportera väldig rökutveckling från Härnösandshållet .Den ryska galärflottan som bestod av 33 stora fartyg samt mängder av mindre fartyg drog så vidare norrut längs kusten och praktiskt taget all bebyggelse brändes. I Nora brändes 92 gårdar, i Nordingrå 42, Vibyggerå 70, Ullånger 54 gårdar. Hären slog sedan läger ute vid Stensland, detta har konstaterats när man hittat ammunition och andra rester vid eldplatser som man hittat långt senare. En del finns att beskåda på museum. Krigsförberedelserna vid Lillåkersjön leddes av en erfaren båtsman, Nils Utter. På norra sidan av Lillåkersjön byggdes försvarslinjen upp. Hela bygden närmast kusten låg öde, kreaturen hade man tagit upp till fäbodarna. Vägen upp till Lillåkersjön gick via en bro över Lillåkersjöån, den platsen fick enligt sägen heta Tokriset efter bataljen. Den 3 juni vid middagstiden närmade sig en beriden trupp kosacker Lillåkersjön. Vid Tokriset stod i främsta ledet, gamla erfarna björn- och älgjägare med sina vapen beredda. Bakom fanns folk som skulle åstadkomma oväsen. När båtsman Utter skymtade de första kosackerna i sina röda och grå kläder, kommenderade han eld. Nu utbröt ett oväsen. Det blev för mycket för dessa ryttare som trodde sig ha träffat på en stor krigshär. Fienden var nu stoppad. Arvid Lundin en gammal Ullångersbo, som sedermera flyttade till Ullångers vänort Öja i Finland, har skrivit, om och sammanfattat dessa uppgifter om “slaget vid Lillåkersjön”.

som ryssarna skrämdes på flykten!
Våren och försommaren 1721 var speciell på många sätt. Det pratades om den ryska krigshärens härjningar när man möttes och i byalagen diskuterades den annalkande faran. Alla var på det klara med att det inte var lönt med att möta ryssarna i ett regelrätt slag, när ryssarna steg i land. Kunskaperna om hur landskapet såg ut var de enda fördelar som man kunde dra nytta av, och det beslöt man utnyttja maximalt. Allt manskap grupperades uppe vid Lillåkersjön utrustade med vapen, tillhyggen och allt som kunde tänkas vara till hjälp för att skrämma den lede fienden. Spejare sändes upp till Högtjälen. Den 30 maj kunde spanarna uppe vid Högtjälen rapportera väldig rökutveckling från Härnösandshållet .Den ryska galärflottan som bestod av 33 stora fartyg samt mängder av mindre fartyg drog så vidare norrut längs kusten och praktiskt taget all bebyggelse brändes. I Nora brändes 92 gårdar, i Nordingrå 42, Vibyggerå 70, Ullånger 54 gårdar. Hären slog sedan läger ute vid Stensland, detta har konstaterats när man hittat ammunition och andra rester vid eldplatser som man hittat långt senare. En del finns att beskåda på museum. Krigsförberedelserna vid Lillåkersjön leddes av en erfaren båtsman, Nils Utter. På norra sidan av Lillåkersjön byggdes försvarslinjen upp. Hela bygden närmast kusten låg öde, kreaturen hade man tagit upp till fäbodarna. Vägen upp till Lillåkersjön gick via en bro över Lillåkersjöån, den platsen fick enligt sägen heta Tokriset efter bataljen. Den 3 juni vid middagstiden närmade sig en beriden trupp kosacker Lillåkersjön. Vid Tokriset stod i främsta ledet, gamla erfarna björn- och älgjägare med sina vapen beredda. Bakom fanns folk som skulle åstadkomma oväsen. När båtsman Utter skymtade de första kosackerna i sina röda och grå kläder, kommenderade han eld. Nu utbröt ett oväsen. Det blev för mycket för dessa ryttare som trodde sig ha träffat på en stor krigshär. Fienden var nu stoppad. Arvid Lundin en gammal Ullångersbo, som sedermera flyttade till Ullångers vänort Öja i Finland, har skrivit, om och sammanfattat dessa uppgifter om “slaget vid Lillåkersjön”.

​

​

Storgranen

är verkligen en enorm gran för våra trakter.
Åldern på trädet beräknas till ca 100 år. Det behövs två karlar för att nå runt den. Den finns mellan Storåkersjön och Lillåkersjön.
(Vem viskar i skogen?
I alla tider har människor försökt att förklara fenomen i naturen. Förr trodde människorna att då träden knarrade eller susade så var det andliga väsen som talade till dem.
Människans uppgift var att försöka tolka budskapen som kom till dem genom naturens olika ljud. De som lyckades tyda budskapen trodde man skulle få lycka och välgång. Det är av den anledning som folk i äldre tider tillbad träd.
Man offrade även gåvor till träden för att hålla sig väl med andarna som man trodde levde bland träden. Denna vördnad för naturen och dessa offerritualer tros också vara ursprunget till all religion.) Se mer av granen>>

är verkligen en enorm gran för våra trakter.
Åldern på trädet beräknas till ca 100 år. Det behövs två karlar för att nå runt den. Den finns mellan Storåkersjön och Lillåkersjön.
(Vem viskar i skogen?
I alla tider har människor försökt att förklara fenomen i naturen. Förr trodde människorna att då träden knarrade eller susade så var det andliga väsen som talade till dem.
Människans uppgift var att försöka tolka budskapen som kom till dem genom naturens olika ljud. De som lyckades tyda budskapen trodde man skulle få lycka och välgång. Det är av den anledning som folk i äldre tider tillbad träd.
Man offrade även gåvor till träden för att hålla sig väl med andarna som man trodde levde bland träden. Denna vördnad för naturen och dessa offerritualer tros också vara ursprunget till all religion.) Se mer av granen>>

​

Ullångers

Fiskevårdsområde

hälsar dig välkommen till Inviksån.

​

Inviksån är fiskevårdsområdets havsöringsförande pärla. Från sötvattensgränsen ute i Ullångersfjärden upp till Sör-Almsjön har du tillgång till dryga milen spännande fiske av skiftande karaktär.

Ån har en utsträckning av drygt 2,5 mil med en fallhöjd från den överst liggande näringsfattiga källsjö ner till havet av drygt 285 meter. Ingen annan i Sverige kustmynnande å har ett brantare förlopp.

Fisket i ån bedrivs mestadels med långt styvt metspö försedd med rulle, stark lina och kraftig krok agnad med mask. Förtyngda flugor, tubflugor och streamers används också. Tunga sänken underlättar presentationen av betet vid höga flöden.
Flugfiske med sjunklina/intermediate och vadandes i ån vid stigande/sjunkande flöden kan vara mycket spännande och givande för den som gillar utmaningar.
I ån fångas en och annan verklig stor havsöring varje säsong och då menar vi fiskar större än 4 kilo.

Vill du fiska i Inviksån måste du köpa ett A-fiskekort.
Det kan köpas hos:
Br. Petterssons Järnaffär. Öppettider 09.00-17.00
Cesars Pizzeria. Öppettider 11.00-21.00
Övriga, ring info. 070-274 63 64

hälsar dig välkommen till Inviksån.

​

​

Historik:
Det var kronolänsmannen C O Lené, som på 1850-talet lät uppföra denna imponerande byggnad. Huset beskrivs i handlingar, som upprättades i samband med laga skifte 1856: "Mangårdsbyggnaden under spåntak, nybyggd, 68,5 fot (ca 20,6 m) lång, 36 fot (ca10,8 m) bred och 27 varf hög, indelt till förmak, sal, kabinätt, sängkammare, 2:ne kontors rum, skänk, kök och förstuga, alla rum försedda med bättre kakelugnar samt omsorgsfullt inredda med undantag af förmaket hvaruti ännu icke blifvit inlagt golf och tak - övfra våningen är indelt i större vind samt 2:ne vindskammare med rymliga garderåber på sistorne, värderas till ..... 3.000 Rdr."

Till gården hörde dessutom en mindre mangårdsbyggnad, drängstuga och bryggstuga, en byggnad innehållande stall, fähus, vagnsbod, svinhus, fårhus samt avträde, dessutom tröskloge, långloge jämte stall, härbergen, lada, stall, vedbod och en stenkällare.
Av de många byggnader som hörde till denna storgård finns endast ett fåtal kvar idag.

Under ett trettiotal år inrymdes poststationen i mangårdsbyggnaden. Från 1907 var den tingshus för att senare användas också som småskola.

En privatdonation på närmare 700 föremål har skänkts till hembygdsföreningen. Äldsta föremålen kommer från 1600-talet. Här finns även Wilhelm Pettersson-Bergers piano och andra minnessaker.

Källa: Vissa delar tagits ur "Utvalda kulturmiljöer i Ullånger socken" av Ann Renström.

​

​

Wilhelm Petersson-Berger's minnessten

Tonsättaren och den fruktade musikkritikern Wilhelm Peterson-Berger var ingen son av Jämtland. Han föddes på gården Äskja i Ullånger den 27 februari 1867. Hemmanet hörde till de större i byn och jordbruket kombinerades till 1907 med gästgiveri. Mangårdsbyggnaden har också använts som tingshus. Hit kom familjen Pettersson-Berger på 1860-talet men stannade endast några år. Under den tiden föddes sonen Wilhelm. Tog studenten som artonåring i Umeå men så småningom bosatte han sig på Frösön och gården Sommarhagen och avled på Östersunds lasarett den 3 december 1942. Från födelsen var han alltså Ullångersbo och ångermanlänning, inte västerbottning eller jämte. Få svenska tonsättare har nått en så vidsträckt popularitet som Wilhelm Peterson-Berger, främst tack vare hans pianostycke Frösöblomster, men vem njuter inte av Sommarsång, Till rosorna, Vid Frösö kyrka och Intåg i Sommarhagen. Han var även musikkritiker på Dagens Nyheter och skrev under signaturen PB. Det sägs att hans stil var elegant och kvick.
Som kuriosa kan vi berätta att:
Den 6 april 1906 örfilar operasångaren John Forsell tonsättaren och musikkritikern i Dagens Nyheter, Wilhelm Petersson-Berger på Gustav Adolfs Torg i Stockholm.

Stenens placering är i slutet på leden på norra sidan av samhället i byn Äskja.

Hundra år senare, den 25 juli 1967, på samma gård, föddes den stora skidskyttedrottningen Magdalena Wallin Forsberg. Bröllopet mellan henne och maken Henrik Forsberg skedde i Ullångers Kyrka. Hon bor idag i Bergeforsen.

Tonsättaren och den fruktade musikkritikern Wilhelm Peterson-Berger var ingen son av Jämtland. Han föddes på gården Äskja i Ullånger den 27 februari 1867. Hemmanet hörde till de större i byn och jordbruket kombinerades till 1907 med gästgiveri. Mangårdsbyggnaden har också använts som tingshus. Hit kom familjen Pettersson-Berger på 1860-talet men stannade endast några år. Under den tiden föddes sonen Wilhelm. Tog studenten som artonåring i Umeå men så småningom bosatte han sig på Frösön och gården Sommarhagen och avled på Östersunds lasarett den 3 december 1942. Från födelsen var han alltså Ullångersbo och ångermanlänning, inte västerbottning eller jämte. Få svenska tonsättare har nått en så vidsträckt popularitet som Wilhelm Peterson-Berger, främst tack vare hans pianostycke Frösöblomster, men vem njuter inte av Sommarsång, Till rosorna, Vid Frösö kyrka och Intåg i Sommarhagen. Han var även musikkritiker på Dagens Nyheter och skrev under signaturen PB. Det sägs att hans stil var elegant och kvick.
Som kuriosa kan vi berätta att:
Den 6 april 1906 örfilar operasångaren John Forsell tonsättaren och musikkritikern i Dagens Nyheter, Wilhelm Petersson-Berger på Gustav Adolfs Torg i Stockholm.